Det är verkligen fantastiskt att det finns verktyg för att översätta mellan olika språk bara genom att klistra in en text eller en url. Jag såg i statistiken att jag fått min blogg översatt till engelska av någon. Nyfiken som jag är så följde jag den länken och läste resultatet av översättningen. Det var riktigt kul. Innebörden i vad jag skrivit kom plötsligt i ett nytt ljus. Ibland kastades ordföljden om och skapade roliga formuleringar. Ibland blev översättningen mer direkt tveksam, som exempelvis när jag inte hade varit trogen mot min hustru – not faithful, fast jag i själva verket skrev att jag svek henne om jag gav mig ut på träning. Prova på själv. Kanske upptäcker du något om dig själv som du inte redan visste.

Hmm, jag tycker Amanda Jensen är riktigt bra.

Gick inte att bädda in detta så jag länkar i stället:

DN webbtv

Jag glömmer aldrig filmen Jägarna och Jarmo Mäkinens rolltolkning av den hårde och tuffe jägaren Tommy. I en av scenerna förklarar han sig varför han inte arbetar genom att på finlandsvenska säga att han har ont i rucken. Nu är det så att även jag har ont i rucken – inga jämförelser i övrigt dock.
Min hustru fick en massagesits i födelsedagspresent. En sådan som man sitter på med ett ryggstöd och sedan kör man igenom ett program som milt sagt knådar en på ryggen tills man ber om nåd. Den har jag provat. Nu har det gått två dagar sedan dess och jag är helt mörbultad och känner mig som en rå köttfärsbiff över hela ryggen. Oj vad den var effektiv, men jag ska raskt tillägga att jag inte har en aning om den är bra. Den kanske är direkt farlig. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad av massage. Min mage har reagerat genom att inte kännas normal utan snarare lite illamående och jag var helt trött i kroppen dagen efter. Sedan kom värken som av ett blåmärke över hela ryggen.

Ska nog ta det lite försiktigt med den.

Mitt förra inlägg var inte helt uppåt så jag tar mig i kragen och bjuder på två helt olika men betydligt mer gladare youtube-klipp som jag hittat out there.

Först en riktigt skön lirare med en liten tvist.

Och så en underbar version av Hallelujah! Har tidigare bara tyckt att Amanda Jensen kunnat göra den bra, men nu fick hon konkurrens.

OK nu känns det bättre och dagen kan fortsätta.

Hu vad tung jag känner mig så här års. Å snart är det dessutom jul. Måste försöka uppskatta den för barnens skull. Måste göra den trivsam och kul för dem.

Jag har idag dessutom gripits av en järnnäve i magtrakten av ångest över att jag inte är en bra pappa. Jag är alldeles för sur, trött, arg, återhållsam, restriktiv, skällande, nekande, tjatande, gnatande, butter, säger nej till allt-pappa.

Samtidigt är barnen själva just bara barn. Visst de är jobbiga (som barn), plockar aldrig upp efter sig (som barn), lyder aldrig (som barn), går aldrig och lägger sig när man säger till (som barn), gör aldrig som man säger (som barn), men de är ju helt och fullständigt tillitsfulla och förväntansfulla och kärlekstörstande individer som med hela sitt jag uttrycker vad de vill. Den kärlek de känner kan de inte (och behöver de inte) uttrycka utan den finns där obetingat och ovillkorat.
Däremot är det min skyldighet som vuxen att visa dem min kärlek, att alltid uttrycka den och sätta den i första rummet. De har rätt att alltid känna att den finns där precis som de har förväntat att den ska göra.

Givetvis är det också kärlek att skälla på barnen, att uppfostra, och att hålla ordning och reda. Att sätta upp en ram för hur man beter sig hemma och mot andra och att kräva att de ska gå och lägga sig. Men man får ju inte glömma bort glädjen och ljuset och ömsintheten och närheten och just kärleken.

Med anledning av mina tidigare inlägg om depression, bland annat här och här, och då jag tycker det är oerhört svårt och vanskligt att uttala mig i dessa frågor, så sökte jag vidare i frågan och snubblade så in på Jonas Mosskins blog. Han har tydligen bett några andra på Psyblog att rensa upp i självhjälpsträsket och rekommendera några böcker som håller. Dessa är på engelska, men någon av dem kan ha kommit ut på svenska. Sök på författarnamnet. De kan kanske vara värda att titta närmare på för dig. Fyra av dem utgår från Kognitiv beteendeterapi och de övriga två vilar på psykodynamisk grund. Båda bloggarna verkar för övrigt väl värda att ägna en stund åt.

Åh jag hade ju börjat. Kom igång riktigt bra i oktober och lyckades öka längden på passen något. Det kändes ok (om än inte bra).

Nu behövs det både reflexväst och pannlampa.

Mina astmaliknande besvär och den tunga andningen fanns där fortfarande, men jag är ju samtidigt otränad, så det ska ju inte kännas bra.

Så plötsligt krånglade det med tid för löpning en vecka och då kom jag inte igång igen. Skit också.

Det är löjligt att hitta på bortförklaringar och det finns inga som håller, men orsaken till att jag inte löpt har varit att jag tycker jag sviker hustrun om jag ger mig ut på mitt nöje medan hon får bära på barnet och serva de andra barnen med kvällsfika med mera.
Jag har en släkting som också precis fått barn och han lyckas träna på morgnarna. Men det  är INTE min grej kan  jag säga. Så det återstår kvällspass. Jag ska prova att springa åtminstone kortpass på fyra – fem kilometer innan jag går och lägger mig. Det är ju bättre med lite träning och kontinuitet än ingen alls. Kondition är en färskvara!

Mina tidigare tre råd står fast och jag tycker du ska börja med dem. Kanske behöver du inte söka hjälp och då har du vunnit en hel del genom att inte utsättas för den sociala stigmatisering som jag menar kan följa på den offentlighet som du tvingas ut i.

Första rådet är annars att söka hjälp. Det är svårt för en del men viktigt. Svårt därför att: det finns olika hjälp att söka. Vilken ska jag välja? Hur ska jag hantera det med arbetet eller skolan? Hur går det med min integritet och anonymitet? Det krävs ett mod att stå för en så stigmatiserande sjukdom. Det krävs också ett mod att vara frisk. Det finns gott om sjukdomsvinster med depression! Har jag valt depressionen för att nå ett mål? Hjälper den mig att bli något, ger den mig uppmärksamhet? Det krävs ett beslut och en verklig vilja att bli hel och frisk igen. Vill jag verkligen bli frisk? Vad innebär det att vara frisk? Likafullt är det viktigt att söka hjälp. Man kan inte alltid förstå sig själv eller klara av att lära sig själv om sig själv – du behöver hjälp. Du klarar inte av att se eller tror inte det finns alternativa vägar – du behöver hjälp. Någon måste tro på dig och vara positiv i ditt ställe – du behöver hjälp. Du kan behöva en medicin en kortare eller längre period (det fungerade inte för mig, men kanske för dig) – du behöver hjälp. Du behöver kanske få nya uppgifter, nya mål och ny mening och terapeuten är ingen idiot – han kan hjälpa dig och – du behöver hjälp.

Många läkare eller terapeuter som skrivit böcker i ämnet depression menar att vi inte ska sitta på vår kammare med självhjälpsböcker utan vi behöver söka hjälp. Jag kan hålla med. Däremot tror jag det är ett bra komplement till en i många fall knölig vårdapparat och fyrkantiga terapier och behandlingmetoder där patienten måste anpassa sig efter systemet och inte tvärtom. Ett system som i många fall inte böjer sig fram till den hjälpsökande och sträcker ut sin hand. Patienten måste exempelvis, om det inte är så illa att du blivit inlagd, vara kapabel och aktiv, passa fastlagda tider, dessutom finns inget stöd mellan terapisessionerna. Det kan säkert se olika ut och förhoppningsvis upplever de flesta att det inte är några problem och att de får en god hjälp.

Mitt andra råd. Ska jag trots allt rekommendera en del litteratur som är bra och till hjälp så blir det följande böcker. De är i alla fall inte ytliga som många självhjälpsböcker och de står pall för en kritisk blick. Speciellt av den som vet, det vill säga den deprimerade själv. Samtidigt är de inte enbart vetenskapliga eller bara klargör orsaker och grunder, utan de hjälper och stödjer dig i att förstå dig själv och skapar hopp och lust till livet. James Hillmans bok om ekollonteorin Själens kod (tycks få sökas på antikvariat för svensk översättning) är egentligen ingen bok om depression, men är en bok full av hopp och förmedlar en tro på mål och mening med vars och ens liv (en del kan tycka den är lite new age i negativ mening och det respekterar jag), Andrew Solomons Depressionens demoner (tycks få sökas på antikvariat för svensk översättning) är den mest grundliga bok jag läst om depression ur såväl den drabbades som ur en journalists ögon. Den skänker en stor förståelse för depression och stärker din självkänsla, Viktor Frankls Livet måste ha mening handlar dels om hans tid i koncentrationsläger under andra världskriget, men också om hur hans upplevelser kom att forma hans uppfattning om mål och mening med livet och hur vi bör tackla våra svårigheter. Samt slutligen Kärlek och vilja (tycks få sökas på antikvariat för svensk översättning) av Rollo May. Den är svår och kräver en del av läsaren men handlar om viljans intentionalitet, dvs grunden för vårt viljestyrda liv, vårt varför. Oerhört klarsynt och handlar om vår existens och vårt förhållningssätt till livet. För en hel uppsats om Rollo May och intentionalitet bland annat.

Sista rådet. Ta Gud till hjälp även om du inte kallar dig kristen – inte kan det skada att åtminstone prova en bön! Vi äter ju piller många gånger helt oreflekterat i tro att de ska fungera?! Du kanske inte tror att Gud kan göra något för dig, men det finns en liten anekdot om en man som alltid sett två fotspår i sanden när han vandrat livets väg, sina egna och Guds. Nu kunde han bara se ett och ropade förtvivlat till Gud: Varför har du övergivit mig, nu när jag behövde dig som mest! Gud svarade: Inte har jag övergivit dig. Det är mina fotspår du ser, det är jag som burit dig! Ibland är det just så – vi tror vi vet och så visar det sig efteråt att Gud verkat för oss i det dolda. När det gäller det andliga perspektivet i tillvaron så kan jag verkligen rekommendera både dig som inte kallar dig kristen och dig som gör det att läsa Philip Yancey! Hans böcker har en ödmjuk ton och är förankrade i egna och andras erfarenheter med en stor insikt. Han är inte en dogmatisk kristen men han sviktar inte i tron på Gud och hans nåd. Läs med fördel Mörkerseende – när du är besviken på Gud, Med nådens ögon – finns nåd och förtjänar jag den? (finns på antikvariat i skrivande stund), Livlinor – inspiration om människor som hittat sitt varför!)

Disclaimer – för dig som läser detta! Jag tycker det är viktigt att påminna om att jag inte har expertkunskaper i ämnet.
Jag placerade detta stycke sist eftersom min mellanflicka på 10 år precis förstått att jag har en blogg och kanske läser en bit. Men, jag tror inte hon kanske orkar igenom texten ända hit ner. Jag vill egentligen bespara henne oroväckande och skrämmande tankar som onödigtvis skulle ge henne ångest eller dålig sömn av oro för mig. Det finns ingen anledning kvar till oro för mig idag. Ovanstående tillsammans med det jag skrivit tidigare i inlägget Tre små råd om depression är råd som jag tror fungerar, men de är valda utifrån min erfarenhet, dvs de fungerar för mig. Jag har inte haft den djupaste formen av depression. Likafullt har jag många gånger (speciellt när jag var yngre) funderat över självmord och i desperation över min tillvaro och mitt jag känt att det inte finns några utvägar. Självmord har dock aldrig varit helt aktuellt. Kanske för att jag håller av mina nära på ett sätt som jag upplever som stödjande i sig. Jag skulle inte kunna svika dem så eller göra dem så illa. De älskar mig och jag älskar dem. Och nu sedan jag har fått barn så finns det inte längre kvar i min föreställningsvärd. Sedan har min Gudstro hjälpt mig att inte ta ett sådant steg. Jag upplever att det även gentemot Gud skulle vara ett svek. Men oj vad jag har hållt Honom ansvarig för mycket och oj vad jag har spytt galla över Honom för mitt livs skull. Som om jag inte hade ett eget ansvar eller gjort egna val…!
Så även om jag inte är expert eller har haft den djupaste formen av depression med diagnos så hoppas jag att jag kan ha en del att säga till råd för den deprimerade. Samtidigt hoppas jag att den som just nu verkligen lider av en djup och allvarlig depression inte tar dessa ord och råd som en förolämpning mot hans situation. Jag vet mycket väl att de kan väga lätt i en sådan situation. Det är min mening att de kanske ändå kan hjälpa till något.

Jag har alltid tyckt om att föra listor över olika saker. När jag var liten skrev jag ner alla ishockeylagen i NHL på en lista och tyckte det var märkvärdigt. Sedan fortsatte jag med allt möjligt från filmer jag sett till regentlängder eller fåglar som ”obsats”. Det var en sorts samlarmani på samma vis som jag samlade frimärken eller tändsticksaskar. Nörd – javisst! Det är nog bara förnamnet.

I dag för jag bara listor över de fåglar jag observerat eftersom jag är fågelskådare och en lista över vilka böcker jag läst. Ett litet tag skapade jag en egen webbsida med funktionalitet att skriva in bok och omdöme mot en databas som jag kopplade den till. Det blev väldigt mycket arbete att skapa och förbättra den, men jag arbetade då som it-tekniker och det föll sig naturligt. Nu har jag övergett det och istället blir denna blog mitt substitut för det. Här skriver jag in de böcker jag läst och ibland en liten recension.

Ibland dyker dock behovet att samla på en komplett lista upp. En lista som jag kan dela upp i lästa och olästa men inköpta böcker. Helst en där jag kan vara flexibel och hitta på olika listor för olika uppdelningar eller syften. Det finns vad jag förstått en del olika listor för detta på internet redan. Facebook ska tydligen ha en sådan funktion sedan länge, men jag har aldrig förstått grejen med facebook. Sedan finns Shelfari, Library Thing och en svensk variant, Boktipset.se. Det finns säkert fler men dessa har jag tittat lite på. Library Thing verkar väldigt avancerad och man kan vara anonym, vilket passar bra om jag vill länka i denna blog. Det går inte i Boktipset fast den verkar klart enklare. Shelfari är grafiskt snyggt och funkar som LibraryThing, men stödet för svenska böcker verkar sämre. Nu hade jag i första hand bara tänkt ha en vanlig liten enkel lista som jag snabbt och smidigt kan uppdatera. Då kanske det duger med en sida här på bloggen i stället. Hmm jag får se. Har du något tips eller vet någon annan site som är bra?

Edit: Och så har jag redan sett att det finns en annan site som många bloggare tycker bättre om än Boktipset. Den heter kort Bok.nu bland annat kan man lägga till böcker som inte finns i tryck eller som inte går att söka fram. Ska titta lite på den.

Edit igen: Nehe, det gick inte där heller att lägga till böcker som saknas i databasen. Vad är det då för mening med att ha sin bokhylla på nätet om den blir halvfull???

Har man inget annat att göra så kan man alltid göra ett moln på www.wordle.net för att beskriva de vanligast förekommande orden på sin blogg.