Johan Theorin ”Skumtimmen”

Första meningen: ”Muren var byggd av stora och runda stenar täckta av gråvit lav, och den var lika hög som pojken.”

Många böcker säljs med baksidesuttrop av typen ”lysande”, ”glimrande” eller ”briljant”. Givet är det ofta överord och trovärdigheten strax genomskådad. I fallet med Johan Theorins ”Skumtimmen” tycker jag att påskriften stämmer förvånansvärt bra, ex. Sydsvenskans ”Den har den blandning av gåtfullhet och mänskligt djup som kännetecknar en bra historia”, eller Damernas värld: ”En suggestiv och spännande bok”.

Det är framförallt det suggestiva och gåtfulla stämningsläget som skapar en hållbar och inträngande berättelse. Det finns hela tiden en krypande obehaglig känsla av ondska och smärtsamma avslöjanden av det slag som gör att historien stannar kvar i tankarna långt efteråt. Ond bråd död har vi haft gott om i svenska kriminalhistorier, men aldrig har de väl kombinerats så effektfullt och inträngande tillsammans med en beskrivning av obehandlad och kvarlämnad sorg; en offrens psykologi.

Jag tycker dessutom att boken är briljant och glimrande. Jag frågar mig hela tiden hur en historia med gamlingar, krymplingar, och känslomässigt stukade och på livskraft tömda huvudpersoner kan bli så oerhört intressant och laddad av spänning. Det är mycket läsvärt. Själv sitter jag dessutom och njuter av återseendets eller igenkännandets glädje över Ölands landskap. Det landskap som jag själv tillbringat så många semestrar i som barn. Sol och vind och dofter av sten och tång fläktar levande upp ur boken och når så min näsa för varje blad som vänds. Det är definitivt en av de böcker jag vill rekommendera som semesterläsning.

Frågar mig om böcker

Hittade för ett tag sedan på några bloggar en lista med frågor om böcker och läsning. Brukar normalt inte svara på liknande undersökningar, men detta ämne intresserar ju mig…

1. Vilken bok läste du senast?
Harlan Cobens ”Ett enda ögonblick”. Den var spännande och intensiv. Likt många spänningsromaner så var den en god utflykt i fantasins landskap, men tyvärr lämnar den inte många spår efter sig.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Har givetvis redan börjat. Hinner knappt vända sista sidan innan blicken söker sig över boktraven på golvet. Nu blev det Johan Theorins ”Skumtimmen”.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Vill gärna tro att det är jämställt, men ser man historiskt på kvinnornas möjligheter att ägna sig åt författande, så får vi män svårt att förklara oss. Eftersom jag dessutom läste mest thrillers och liknande romaner när jag var yngre så ser bokhyllan något mansdominerad ut.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker ”nu har jag kommit en fjärdedel”, ”en tredjedel”, ”hurra! hälften!” osv?
Skam till sägandes – ja. Det verkar ibland som det finns en tävling i att hinna läsa så många böcker som möjligt. Att jag sedan läser sakta skapar en sorts panikkänsla och jag vill då se att jag kommer framåt. Egentligen tycker jag att en bra bok ska läsas så sakta och ingående som möjligt och helst flera gånger.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Osjälvständig som jag är så följer jag kultursidornas rekommendationer, bloggare och andra litteraturintresserades omdömen. Sedan garnerar jag med några klassiker emellanåt för att inte verka alltför oseriös. Och slutligen för att inte framstå som helt tråkig vid lunchbordet, så klipper jag – bevare mig – ibland även en Jan Guillou (ångrar mig bittert) eller en Stieg Larsson.

6. När blir en bok för lång?
När en författare viker ut sig över en tråkig husfasad i 3,5 sidor eller när han lägger in en dålig sängkammarscen efter 10 sidor för att binda upp läsarens intresse för att sedan återkomma på samma vis med stönanden och fula ord boken igenom. Vill man vara riktigt grym (och det vill jag) kan man säga att 70 % av all bokutgivning inte ens borde ha lämnat tangentbordet.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Hu, jag önskar jag kunde svara ja där. Även om jag tycker jag är hyfsad på engelska så tar det dubbelt så lång tid att läsa, bland annat för att jag måste slå upp vartenda ord jag inte kan.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det var John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”. For runt som en vampyrprofet och försökte övertyga min dotter (som gillar skräckfilm), bibliotekarien på tåget (som inte visste vem författaren var??!) och alla andra på min arbetsplats (som såg med skepsis på mig och undrade om jag trodde på vampyrer – eh va?).

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Ja, tyvärr. Plågar mig gärna igenom ett maraton, men en bok som inte engagerar pallar jag faktiskt inte. Ofta slutar jag efter 60-70 sidor.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Spänningsromaner finns det gott om. John le Carré och Elisabeth George är legio. Däremot äger jag inte en enda science-fiction, om inte Douglas Adams ”Liftarens guide till galaxen” räknas dit.