Motion och depression

Såg precis på bloggen Sporty Spice en recension av boken ”Fri från depression med kost, motion och sömn”. Temat är intressant och jag är ju själv helt övertygad om motionens goda effekt på depression. Kost och sömn blir alltid påverkat av depressionen, men kanske är det även så att man kan använda dem till läkedom också. Åtminstone tror jag man kan förebygga många återfall (och djupet av dem) med en sundare livsföring. Sedan blir jag alltid tveksam till dem som utlovar fri från i titeln. Visst är det bra med hoppfulla böcker och tro på möjligheten till ett annat liv, men jag är böjd att tro att depression, risken för den (rent kemiskt) och de tankar som föregår den, är något man får leva med resten av livet. Ungefär som med alkoholism, tror jag. Det gäller att inte få ett återfall och att ständigt vara på sin vakt över de tankar och de miljöer eller vad det nu än är som leder fel. Att varje dag ta ett beslut att bejaka livet. Jag ser livet som en process och vi tar ett nytt steg fram för varje erfarenhet vi gör. Psyket kan visserligen till viss del läka och de kemiska processerna i hjärnan repareras till rätt balans, men vi kan aldrig byta ut en personlighet eller ersätta en själ – bara förändra några av de tankesätt eller levnadsmönster vi bär på.