I morgon springer jag Göteborgsvarvet. Ska försöka att ta det lugnt och inte kuta för pers. Intalar mig att det ”bara” är en upplevelsetävling. 
Så sitter jag då här och konstaterar att jag har tänkt på loppet oavbrutet nästan hela dagen och kan inte låta bli att känna fjärilar i magen. Hela mitt jag skriker att det ska bli det bästa lopp jag någonsin gjort. Mitt dumma jag…
Kilometertider, mat, dryck, kläder, regn, vind, trängsel…
