Mindre ensam = feel-good.

Jag skrev i föregående inlägg om vikten av att inte fördjupa sin depression genom att enbart läsa tung psykologilitteratur, speciellt om den inte förmår förmedla hopp och glädje. Det kan vara viktigt att bryta den onda cirkeln och i stället låta sig svepas med och glömma sig själv en stund i annat. På det viset så återhämtar sig hjärnan och tankarna kan få en annan inriktning. Har precis läst Anna Gavaldas ”Tillsammans är man mindre ensam” och den kan vara just en sådan bok som jag menar lyfter dig bort och ut ur nedstämdheten. Den är en feel-good roman i dialogform som handlar om fyra var för sig helt olika individer som under ett år kommer att bo tillsammans i Paris. Vi får följa deras liv och hur deras relationer alltmer kommer att flätas samman. Fyra personer som inte har speciellt mycket gemensamt och som försöker att finna lycka i sina liv på egen hand. De upptäcker genom de konflikter och problem som uppstår att de tillsammans kan skapa det fullvärdiga liv de alla önskar.
Det har skrivits många feel-good romaner som ofta faller platt på antingen karaktärernas orimlighet och komedins tramsighet, eller (och oftare) på grund av att boken helt enkelt är så dåligt skriven. Men så är inte fallet denna gången. Anna Gavalda har lyckats riktigt bra. Boken väger samman allvar och myspys på ett fint sätt och det känns aldrig överarbetat. Boken ska bli film och jag tror den har alla förutsättningar att lyckas. (Kan knappt bärga mig tills jag får se vem som ska gestalta den excentriske och godhjärtade Philibert.)