Tre små råd om depression

Jag tror att jag borde skriva mer om depression. Jag har märkt att många som har hittat min blog har sökt just på ordet depression. Det finns ett stort behov av att läsa om detta. Än mer tror jag att vi borde prata om det, öppet med varandra, inom familjen eller bland vänner. Och minst lika viktigt, med skolkompisar, jobbkompisar eller chefen på jobbet, de har också anledning att veta och förstå varför jag inte fungerar bra just nu. Dessvärre tror jag det dröjer ännu ett tag innan det är naturligt att se på depression som på vilken annan sjukdom som helst, exempelvis diabetes. Tyvärr upplevs det förnedrande att lida av det och det ses med förakt på av de oförstående. Den som väl har berättat har små möjligheter att återfå den forna statusen igen.

Jag vill betona att jag inte har några som helst specialkunskaper om detta område, även om jag har läst en del böcker och artiklar om depression. Jag har dock en viss erfarenhet av depression både i mitt tidigare yrke som vårdare inom missbruksvården och i mitt eget liv. Som vårdare kom jag så gott som dagligen i kontakt med deprimerade klienter och vid ett par tillfällen förekom det självmordsförsök.

Att vara vårdare och samtidigt själv vara benägen för depression var nog inte alltid så lyckat vare sig för mig eller för klienterna. Visserligen tror jag att det gav mig en väl utvecklad förmåga till empati, men samtidigt kunde jag inte vara inspirerande eller kreativ och förmedla en positiv målbild. Patienten/klienten behöver ett lyft och en hjälp till att känna hopp och förnyad energi.

Jag personligen har aldrig haft de allra djupaste eller mest kritiska formerna av depression. Men, jag har lidit till och från av depression i hela mitt hittillsvarande vuxna liv. Denna sjukdom har återkommande lagt sig som en tung och giftig dimma runt mig och inom mig. En rök som förgiftar varje cell och varje tanke med bly och arsenik, så att jag byggt upp ett inre fängelse av självförakt, och inte tagit tillvara på mina möjligheter eller förmått forma mitt liv till dess fulla potential.

Nu var inte min tanke att beskriva hur eländig en depression är eller vilka konsekvenser den får. Det känner nog de drabbade bäst själva. Jag ville egentligen ge några råd utifrån min erfarenhet. Det första rådet fick jag av företagsläkaren som jag besökte efter att ha bestämt mig för att försöka få hjälp. Han uppmanade mig att läsa mer skönlitteratur och mindre av alla dessa böcker om psykologi och filosofi som jag läste. Det gjorde mig inte friskare då jag redan var nedstämd, menade han, att älta och grubbla över psyket och existentiella problem, att vända på varje själslig sten och vältra mig i tungsinne. Nej, det gäller att bryta den negativa spiralen. Jag tror att man likaså kan ägna sig åt att se på film, helst kanske roliga och positiva, men i vart fall engagerande. Jag menar att verklighetsflykten i böcker och filmer faktiskt kan vara terapeutisk. Ungefär på samma vis som de drömmar vi har på natten syftar till att bearbeta och förklara det oförstådda och bortträngda, så ger läsningen tid för kropp och själ att glömma sig själv för en stund och koppla av de tankar som hållit oss i sitt grepp och ger oss en liten chans till omstart igen.

Ytterligare ett bra råd jag fått har med det att göra att deprimerade inte förmår sig göra eller fullfölja något. Man blir passiv och under tiden tynger högen av alla saker man borde göra allt mer på ens axlar. Man fylls av skuld och skam över sin oförmåga och allt känns omöjligt. Rådet jag fick var att skriva ner en lista med de tio viktigaste saker jag skulle vilja ha gjorda. Sedan ska man bestämma att göra en av dem idag (inte fler, bara en)! Upplevelsen av att faktiskt ha gjort en sak och därmed ha ett bekymmer mindre är mycket stark. Det leder till att den negativa spiralen bryts.

Sista rådet är det mest effektiva (lindrande) för den deprimerade, men ack, jag vet, så svåra. Att ta sig upp ur fåtöljen, soffan eller sängen kan kännas omöjligt och samtidigt skriker själen efter ett varför. Likafullt är det bland det viktigaste. Jag talar om kroppens behov av motion. Vill du inte ha depressionen så har du dessutom redan därför ett varför. Många med mig kan vittna om att det är sant att motion har en positiv effekt på en deprimerads psyke. Särskilt menar jag att löpning har en god effekt, men det är givet viktigast att du över huvud taget tar dig ut. Ut måste du! Ut i luften och andas! Börja med att gå runt kvarteret, men gör det och gör det regelbundet. Försök sedan att utöka längden och tiden. Prova att gå lite fortare, klä dig i träningskläder och pressa dig lite. Börja svettas och andas ut gifterna. Prova att jogga någon gång, och ja! Du är faktiskt igång!

Jag springer och har satt upp mål framför mig som jag vill klara av (i mitt fall ett maratonlopp). Målet är viktigt för mig så att jag inte slutar. Ett mål måste vara önskvärt, men också realistiskt, därför har jag dessutom haft ett antal delmål på vägen. Säkert kan du hitta dina.

Varför är då speciellt löpning nyttigt. Jag vet inte säkert, men jag har flera gånger i samband med löpning upplevt en rejäl kick i form av ett lyckorus, en euforisk upplevelse av tillfredställelse och förmåga. En känsla av att jag kan ta ett varv till och denna gång spurtar jag hela vägen. Förr talade man om endorfiner i kroppen som orsaken till detta fenomen, men forskningen tror idag att det är mer komplicerat än så. Att löpning har en effekt på kroppens och hjärnans kemi är oomtvistligt och påvisat, om än inte helt klarlagt. Produktionen av någon eller några av de kemiska ämnen som har samband med depression tycks stimuleras av löpning. Slutligen tror jag att svettningen, andningen och kroppens rörelser driver ut demonerna genom att gifter och slaggprodukter som ansamlats i cellerna frigörs och forslas bort från kroppen. Våra organ aktiveras, rensas och kroppen börjar producera nya friska celler. Andningen är speciellt viktig och jag menar att frisk luft är nödvändigt. En sunkig och svettluktande gymlokal på ett löpband till hög discodunk, tror jag mindre på (för en deprimerad).

Det var tre enkla, eller små, råd som jag vet fungerar för mig. Lycka till och kommentera gärna om du har andra eller liknande råd att ge, så att andra kan få del av dina erfarenheter.

Edit: Nu har jag skrivit ytterligare en artikel som en slags uppföljare till denna.