Jag är biten

Huva, den läste jag snabbare. Ja det var faktiskt svårt att stundtals lägga den ifrån mig: John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”.

Skräckgenren har inte legat för mig, varken som film eller i romanform (jag har bara läst en Stephen King (”Desperation”) och kan inte säga att jag var speciellt övertygad efter den), men jag förstod av recensioner och av bloggare som läst ”Låt den rätte komma in” att det här var något mer – både god litteratur och aktuell samtidsskildring, trots att året är 1981 och vi befinner oss i betongförorten Blackeberg.

Boken är en vampyrsaga för vuxna och det finns säkerligen en och annan snusförnuftig och skinntorr kritiker som rynkar på näsan, men för att citera Henriette Zorn på bokens pärm ”Ibland är det nyttigt att få sina ingrodda läsfördomar ställda på kant”. Jag tror att de flesta som likt mig har läst den håller med om att den är oerhört välskriven och att den handlar om så mycket mer. Ensamhet är det första ord som kommer till mig, alienation. Men, också att då vi försonats med vår ensamhet kan finna oss äldre och mognare och samtidigt på något altruistiskt vis känna oss samhöriga med vår omgivning, våra medmänniskor.
Här finns också tomrummet som manifesterar sig i glappet mellan barnets värld och den vuxnes. Hur onåbara dess båda världar är för varandra. Vuxenvärldens oförmåga till inlevelse och barnslighet, men också hur barnets språkdräkt inte räcker till för att förklara eller bjuda in oss vuxna i deras upplevelsevärld, deras lek och fantasi, som inte alltid är så god eller rumsren som vi vuxna kanske önskar.
Så finns här Sverige, betongförorten, den grå massan, alkisarna, skilsmässodiket och löpsedelssverige. Men också kärlek och vänskap där den syns vara omöjlig, och våra taffliga försök till närhet och värme.

Främst är det förstås en skräckroman som bjuds och som en sådan kräver finns här blod, massor av blod och andra hemskheter. Den läsare som vill bli kittlad av rädsla och fasa blir inte besviken. Jag kan bara gratulera andra läsare till en verkligt god läsupplevelse och samtidigt varna: Om någon lutar sig mot din axel som för att söka värme och närhet: då är det redan för sent…