Många böcker fort

Alltså det här med att läsa snabbt. Jag är kanske bara bitter. Runt på olika bokbloggar kan man nu läsa alltifrån nyårslöften att läsa si och så många böcker till att förra året lästes det så här många böcker minsann. Det syns mig som en outtalad tävling där priset är prestige och anseende. Jo, jag ska direkt säga att jag är grymt avundsjuk på Er som kan läsa så där fort; kanske 100 – 150 böcker på ett år.
Ibland hör man talas om förespråkare för att läsa sakta. Några menar att man ska läsa om boken en eller två gånger för att verkligen fördjupa sig och förhöja upplevelsen av den. Allt det låter väldigt bra, speciellt för mig som redan läser sakta. Jag får vara glad om jag läser 20 böcker på ett år. Tyvärr vore det förödande om jag skulle börja läsa om samma bok flera gånger. Då skulle jag kanske bara läsa fem, sex böcker per år. Så flest böcker på kortast tid vinner.
Och visst är det viktigt att ha läst mycket. Ett författarskap förstås först då man har läst fler böcker av samme författare. Världen förstås bäst om man har läst med tillräcklig bredd över språk- och kulturområden.
Men nu får jag ge mig, jag orerar bara över det som inte går att ändra på. Stressad blir jag hur som helst.

Det är lite samma fenomen bakom mitt beteende att köpa en massa böcker som jag sedan inte läser. Även om jag inte kan läsa fort så kan jag i alla fall äga dem. De hamnar i bokhyllan och skriker ut sina ryggar till påminnelse och samvetskval att de ännu inte är lästa. Samtidigt är det nog så att jag valt dem av någon anledning som inte varit helt klar eller motiverad inifrån. Ofta kan det vara så att de anses vara kulturskatter eller stor litteratur eller så är de refererade till i andra böcker. Nu vill jag inte tro att jag köpt dem för att de bara ska stå och samla damm, utan målet är att alla böcker ska läsas, annars måste de gå på plankan eller föräras något antikvariat.

Exempelvis har jag bredvid mig just nu:

• E. L. Doctorow, Billy Bathgate
• Nikolaj Gogol, Döda själar
• Isabell Allende, Porträtt i Sepia
• Kurt Vonnegut, Galapagos
• Anthony Burgess, Järn i elden

Alla verkar de bra och jag tycker de känns viktiga, men det blir helt enkelt inte av att jag läser dem och jag vet inte varför. Vad säger du? Ska jag börja på någon av dem? Ge mig en startgnista!