Nåd

Tack herre för att du visar nåd, även om jag inte förtjänat det.
Tack herre för din trofasthet, fast jag har svikit dig.
Tack herre för att du älskar mig, trots att jag ständigt vänder dig ryggen.
Påminn mig herre om dessa rader när jag inte klarar det själv.

Löpningens väl och ve

Jag har under så gott som hela november varit ”skadad” i vadmusklerna. Min högra vad är ännu inte helt återställd, fast nu känner jag att det finns hopp om det. Jag har dragits med en inflammation som jag troligtvis fick när jag la om min löpteknik. Jag försökte börja springa på framfoten som alla stora elitlöpare gör. Det var nog inte det klokaste jag gett mig in på. Ganska snart fick jag stelhet och svullnad i musklerna. Därpå tilltog värk och smärta som inte gick över ens vid vila. Till slut var jag tvungen att inse faktum. Jag fick avbryta mitt försök att byta löpteknik. Det var ett beslut som jag själv funderat över, men som jag också fick råd av andra som kan det här med löpning bättre än jag. Jag har också försökt att avstå från träning ett tag.
Fast det var lättare sagt än gjort. Trots att jag vet att jag återfår konditionen ganska snabbt efter ett uppehåll, så kunde jag inte riktigt motivera mig att helt avstå annat än för en mycket kort period. Det är verkligen konstigt att det ska vara så svårt att vila från löpningen. Det är inte bara paniken över förlorad kondition och tillryggalagda löpkilometrar, utan också att det finns ett oemotståndligt sug efter att träna och speciellt att löpträna. Jag provade med lite cykelträning som ett alternativ, men det är inte detsamma som att känna den friska luften i lungorna och kroppens och hjärnans harmoni vid varje steg och andetag. Jag borde verkligen avstå ett tag till eftersom jag inte blivit helt frisk ännu i högra vaden, men …

Jag har alltså inte skrivit något på ett tag och ett skäl har varit en tung period av nedtryckande och förgiftande tankar. Jag tror att avbrottet i löpningen gjort att jag blivit extra nedstämd. Med kontinuerlig löpning så kan åtminstone jag hålla tillbaks eller hantera depressivitet bättre. Härvid finns det nog såväl kemiska orsaker (med serotoninpåslag), som psykologiska skäl (känslan att fungera viljemässigt, att uppnå sina målsättningar). Men nu känns även denna sida av mig bättre igen.

Varför?

Har varit lite tungt ett tag.

Som Nietzsche sa:

”Människan måste ha ett varför för att kunna uthärda nästan varje hur.”

Gud hjälpe den som inte har ett varför.