”Jag har alltid tänkt på djävulens frestelser som mer eller mindre genomskinliga lögner. Med andra ord, något som kan te sig lockande vid en första anblick, men i djupet av sitt hjärta förstår man, utan större ansträngningar, hur bedrägliga och falska dessa frestelser är.Men de verkliga frestelserna, inser jag nu, rymmer en ovedersäglig logik. De står aldrig svarslösa. De presenterar en utsaga om verkligheten, som stämmer in i minsta detalj. De verkliga frestelserna har heller ingenting diffust eller allmängiltigt över sig; djävulen står inte och talar till någon stor folksamling. Nej, han riktar sig till dig och ingen annan, och han väljer sina ord med den yttersta omsorg, och när han talar till dig drar en rysning av välbehag genom din kropp, eftersom han har sett rakt in i dina skummaste vrår, dina hemligaste kamrar…
I dina svagaste stunder – och det är självfallet bara då som djävulen söker upp dig – framstår han som en pålitlig gammal vän; han som, till skillnad från de andra vännerna, inte drar sig för att säga de obehagligaste sanningarna.”
Ur Gregorius av Bengt Ohlsson
Så väl skrivet och så sant och träffande!
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.