Oatesklassiker

Som av en händelse så har i dag Ola Larsmo på DN recenserat ”Svart flicka/vit flicka” av Joyce Carol Oates. Hans uppfattning är att det är den bästa romanen sedan Blonde (se mitt inlägg nedan). Där uttrycker han väldigt bra om en av hennes medryckande litterära sidor:

…”och sist men inte minst den punkt som är svårast att sätta namn på, men där det uppstår ett sällsamt sug i hennes berättelser. Vi kan kalla det den tunna hinnan mellan mig och de andra”.

Precis, det är det som drar mig till hennes berättelser. Skräcken för att den ska brista ligger alltid på lur.

Jogginspiration

Löpning utgör en stor del av mitt liv och jag ska försöka klara av mitt livs första maratonlopp i vår. Jag har anmält mig till Stockholm Marathon 2008. Det känns verkligen nervöst och jag är en aning orolig över om jag tagit mig vatten över huvudet. Samtidigt är jag inte onödigt prestigefylld och tiden får komma i andra hand. Viktigast är att komma i mål.

För den som likt mig behöver lite stöd och råd, så vill jag tipsa om det utmärkta forumet jogg.se. Där kan man diskutera löpning och annat med väldigt hjälpsamma och trevliga löparvänner runt om i Sverige. Det går också att lägga upp en träningsdagbok så att man kan hålla reda på sina träningspass. Där finns dessutom ett mycket lättanvänt och bra kartverktyg där man kan mäta upp och spara sina löparrundor. Jogg.se är enkelt och därför lättanvänt och funktionellt.

Slutligen måste jag även nämna sidan marathon.se, men den har ni väl redan upptäckt. Där kan man läsa om allt som har med löpning att göra.
Så då är det bara att ta sig i kragen och ge sig ut då

 

En blond stjärna i mitt liv

Så har jag läst ut Blonde av Joyce Carol Oates (JCO). Och vad kan jag säga. Den lämnade mig alldeles mållös och tyst. Boken har i flera dagar stannat kvar i mina tankar och smälter långsamt in. Så gör bara de allra bästa och mest gripande berättelserna.

Det är nästan omöjligt att med några få rader beskriva vad Blonde handlar om. Boken kan läsas både som ett dokument över Marilyn Monroes liv, en lika trovärdig biografi som någon annan (även om det är tydligt (och uttalat av JCO) att det inte är en biografi), och som en litterär skapelse, en fiktion som man ska njuta av. Det är en skoningslös framställning av Marilyn Monroe som ett viljelöst och för drifterna och vinden drivande köttstycke som cyniskt utnyttjas och exploateras av den förhärskande och så speciellt manliga kulturen, en kapitalistisk och objektifierande och kallsinnig maktkultur. Boken är tragisk, förödmjukande (för både Marilyn och oss andra) och samtidigt skrämmande, men JCO framställer Marilyn med en oerhörd respekt, ja kärlek. Ett barn som söker en plats i världen, ett barn som vill bli sett av sin far och sin mor, en kvinna som själv längtar efter ett barn att gottgöra för sin egen barndom. Ett dramatiskt geni som vill uttrycka sig och som först i det konstnärliga uttrycket finner sig själv som kvinna, men också däri skapar en syntes av livet.

Boken är på hela 850 sidor, ändå har JCO uppgett att hon har kortat ner ursprungstexten med en tredjedel. Litterärt och språkmässigt är hantverket briljant. (Vem är jag att uttala mig.) Texten är medryckande och driven på ett sett som gör att man känner det svårt att hämta andan. Under hela läsningen har jag parallellt haft Fjodor Dostojevskij i tankarna. Jag vet inte säkert varför. Kanske har det med att Marilyn Monroes ”feberheta” och intensiva liv så starkt påminner om Rodion Raskolnikovs i Brott och Straff (förvisso skiljer sig deras problematik och livsöde väsentligt från varandra, men bådas själsliga konflikter sliter dem nästan i stycken i sökandet efter ett andligt och mänskligt jag). Men, kanske också på grund av JCO:s lika intensiva och dramatiska språkbehandling, hennes realism – så levande och spirituell, som är så snarlik Fjodor Dostojevskijs.

Detta är en fantastisk bok, en grym bok, och en bok som jag verkligen rekommenderar Er att läsa, även om ni – som jag – först tänker att: vem vill läsa en bok om Marilyn Monroe? Henne vet man väl redan allt om? Eller, på vilket sätt kan hennes liv vara intressant för mig? LÄS!

Lugn!

Ps 46:11

”Lugn! Besinna att jag är Gud”

(Bibel2000)

”Bliven stilla och besinnen att jag är Gud”

(1917-års)

”Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud!”

(Levande bibeln)

”Be still, and know that I am God”

(NIV)

Ett mycket starkt bibelord som ofta citeras. Vilken version som är bäst? Ja, jag lutar faktiskt åt den engelska (NIV). Kanske för att jag har låten med samma namn av Rebecca St. James i huvudet. Det är en vers och en text som verkligen sätter sig på hjärnan.

Jag känner att jag behöver erkänna att Gud är allt och att jag måste underordna mig. Det är allt för vanligt att jag försöker att prångla på Gud mina önskningar eller mina villkor. Att jag inte lyssnar till Guds ord eller ser på Jesus som exemplet för mitt liv, ett riktigt liv.

Men jag ser i detta ord inte bara ett förminskande av mig själv, utan också lika mycket en tröst och en trygghet genom min relation med Gud. Jag kan tryggt luta mig mot honom. Han är ÖVER allt. På samma vis är han också världens hopp. Hur mörkt det än kan se ut på jorden i dag, och hur avlägset räddningen än kan synas, så är han den som slutligen tar hand om allt. Han är Gud.

Pastor Gregorius

”Jag har alltid tänkt på djävulens frestelser som mer eller mindre genomskinliga lögner. Med andra ord, något som kan te sig lockande vid en första anblick, men i djupet av sitt hjärta förstår man, utan större ansträngningar, hur bedrägliga och falska dessa frestelser är.Men de verkliga frestelserna, inser jag nu, rymmer en ovedersäglig logik. De står aldrig svarslösa. De presenterar en utsaga om verkligheten, som stämmer in i minsta detalj. De verkliga frestelserna har heller ingenting diffust eller allmängiltigt över sig; djävulen står inte och talar till någon stor folksamling. Nej, han riktar sig till dig och ingen annan, och han väljer sina ord med den yttersta omsorg, och när han talar till dig drar en rysning av välbehag genom din kropp, eftersom han har sett rakt in i dina skummaste vrår, dina hemligaste kamrar…

I dina svagaste stunder – och det är självfallet bara då som djävulen söker upp dig – framstår han som en pålitlig gammal vän; han som, till skillnad från de andra vännerna, inte drar sig för att säga de obehagligaste sanningarna.”

Ur Gregorius av Bengt Ohlsson

Så väl skrivet och så sant och träffande!

Push för Yancey

I mitt första blogginlägg vill jag skriva om min favoritförfattare inom kristen litteratur Philip Yancey. Det är högst förståeligt att det kanske är mest kristna som har hittat till hans böcker. Jag tycker ändå att den som bara är lite intresserad och inte vill läsa tung teologi eller neurotiskt spänd kristen litteratur med fördel kan läsa Philip Yancey. Han har en mycket avspänd och jordnära hållning. Han är odogmatisk men samtidigt rak och tillitsfull i sin tro på Gud. Inte sällan har han kritiserats och angripits från de egna leden för att han ställer sin tros rötter och just fundamentalistiska kristna under luppen. Han lyfter fram sina egna tvivel och är mycket öppen för andras åsikter och jämförbara trosfrågor. Han drar sig inte heller för att lämna en fråga obesvarad om det visar sig att det inte finns några bra svar. Speciellt kan kanske hans bok Livlinor lämpa sig. Där berättar han om några personer som har haft en stor betydelse för honom själv, om deras liv och gärningar och om hur deras liv kan inspirera både ditt och mitt liv. Personer av kött och blod som du och jag, men som hade förmågan att höja sig över andra genom de små val vi gör varje dag (Martin Luther King, Dr Paul Brand och Henri Nouwen för att nämna några).

 

Jag själv går alltför sällan till kyrkan och tillåter inte min tro att uttrycka sig. Därför är det särskilt viktigt för mig att läsa hans böcker och i dem fira en sorts alternativ gudstjänst. De bekräftar och upprätthåller mig utan att komma med vare sig pekpinnar eller klämkäcka tillrop. Jag upplever det befriande att läsa hans böcker, fria från hyckleri och kristen naivitet, samtidigt så insiktsfulla.

 

Just nu läser jag hans bok Prayer: Does it make any difference? (ännu ej på svenska). Här skriver han om ämnen som jag själv många gånger frågat mig. Om gud vet allt – varför behöver vi då be? Kan jag säga vad som helst till Gud eller slår han mig med blixten då? Jag återkommer senare med mer tankar om denna bok när jag läst färdigt.

 

Vill du läsa mer om Philip Yancey så kan du läsa denna intervju. Och om du vill läsa mer av honom så skriver han bland annat för tidningen Christianity Today